emmascrazylife.blogg.se - Just me, my self and I

Jag tror att vi alla har haft det någon gång, right? Iaf har jag det och tänkte skriva lite om det då jag vart riktigt skrivsugen. Och då kan man ju göra ett deppshit som kommer upp under Grällsta, smart där ;) *haha*

Första gången jag fick hemlängtan var när jag gick i 3:an och vi hade nån överattning i Skultuna eller nått sånt. Ingen som helst längtan under dagen, men på kvällen blir jag känslig och så ringde jag runt 22 (det var sent för mig då när jag fick i 3:an) och hörde mammas röst, jag bröt ihop totalt. Men jag ville verkligen inte stå ocg lipa så jag försökte härda ut, men det gick inte tillslut... Men sen när vi la på så började vi skratta åt nått, så är det alltid när nån är ledsen. Först ledsna tårar, men det vänds fort till skrattårar. Tur de, haha :)

Jag tordde jag skulle få lite hemlängtan på Grällsta, men jag fick ingen alls. Men det förstås jag hade väl inte tid att längta hem. Bara lite ibland längtade jag efter mitt marsvin Fiffi, det var det enda. Eller okej lite saknade man väl Mamis "god natt". Men på Grällsta har man ju sina bästa vänner + alla hästar och ledare. Sen finns ju alltid mobilen så man kan ju ringa dem där hemma. Lite synd bara att vi (i vår stuga) hinner ringa typ varannan lunch för på kvällen hinner vi inte det så ofta. Vi har helt enkelt inte tid... Fast vi brukar messa och säga godnatt men inte ringa, tror ingen ringde på kvällen då man inte vill utbryta i trårar. För vi alla verkade lite extra känsliga på kvällen...