Tooki in da haus

Jag misstänkte att något va lurt när papi skulle hämta mami men jag messade och frågade om Smilla och då sa hon nej men hon skulle till min moster och hämta något. Hon åkte dit och hämtade typ ett paket eller vad de nu va. Så ser jag stora bilen och då blir jag fundersam varför behöva ta stora mondeon när vi har en liten miljövänlig KA att åka. Sen åker ögonen lite neråt och då ser jag en stor brun hund springa runt. Min enda och första reaktion är att kuta till dörren och låsa upp och slänga upp den samtidigt som jag skriker på min brorsa.
   
Så nu har vi en hund i huset, igen. Det känns underbart och jag kände verkligen hur jag blev glad. En hund kan verkligen göra en glad. Från sorg och tråkigheter för en månad sen till hundar och vår. Just nu känns livet bra. Utom att jag verkligen saknar mina 2 prinsar. Ingen kommer vara som dem eller bli som dem. Utan att säga för mycket så kommer nog en ny häst ta en stor del av mitt hjärta innan detta året är slut, troligen. Woopa
   
Snart är det iaf middag. Potatisgratäng och nå kött, mumma mumma

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback